Ja-nuari
I veckan var jag och Malin på stan. Vi pratade om livet, hur det har varit och hur det är. Jag har nästan slutat titta tillbaka. Det ger inget mer än ångest och panik. Men då var det okej, det var mer som att se sin rutt på en gps. När
jag tänker på vad jag kommer ifrån, vad jag varit med om, gjort och hur jag har betett mig blir jag stolt. Vägen har varit krokig, lång och innehållsrik men jag har kommit framåt. Både i livet och som person. Jag är inte samma person som för ett år
sen samtidigt som jag alltid kommer att vara just jag. Det är fantastiskt.
I veckan blev också min bästa vän mamma till en helt perfekt liten Tage. Jag var totalt oförberedd på känslostormen hos mig när hon går igenom detta men det känns som en väldigt stor händelse i mitt liv också. Det ska bli helt magiskt att vara föräldrar
samtidigt och jag längtar efter att få träffa det lilla livet.
