http://annasarahjosefina.blogg.se/

It's better to burn out than to fade away.

Sinnesrobönen

Allmänt Permalink1
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.


Helgen har varit fantastisk. Johan har stått vid min sida med alla mina känslor och tankar och han har inte släppt min hand när jag behövt den. I fredags gick vi till Blanchardstown Village och tog en öl. Vi pratade som vi aldrig gjort förut och det känns som att vi kom lite närmare varandra. Det är sånna stunder som gör att jag verkligen tror på oss.
I lördags åkte vi in till stan, fikade tittade på folk, synade folk och gick omkring. Han tog mig till en marknad där jag blev helt rusig av alla dofter, sticknickar, smycken och intryck. Vi gick lite till och till slut sa han "Jag tänkte ta dig till en affär och kolla på vantar men du måste lova att bara titta på vantar och sen går vi." "Varför då?, svarade jag. "För annars finns det risk att vi fastnar där." "Jag kan tyvärr inte lova det", svarade jag. Vi gick dit och jag höll på att börja gråta när vi kom in. Urban Outfitters. Som jag älskar Urban Outfitters!
Vi åkte hem och lagade middag och sen gick vi på bio, RED. Grymt bra film. Vi gick hem och känslan när vi gick hem var magisk. En kall kväll på Irland, vår sista lördagskväll och date på den gröna ön där vi träffades och växte ihop. Mina nya vantar som jag fått av min kärlek från Urban Outfitters. Min kärlek med ett leende på läpparna när han pratar om Malmö och oss.
Det är alltid lika svårt att lämna. Idag åt vi svensk frukost med Polarbröd och rökt lax. Johan följde mig till stationen och när jag var på väg till tåget när vi sagt hejdå kom tårarna igen. Efter åtta månader tillsammans varav de första fem var på distans, är det fortfarande lika jobbigt att lämna honom. Det är mycket nu, och han är det bästa stödet.

Det var så det var.

Allmänt Permalink0
koffeinkick är inget mot hur jag blev när jag pratade med dig.
[11:07:27 PM] Anna-Sarah: jag brukade alltid börja städa för jag visste inte vart jag skulle ta vägen
[11:07:52 PM] Johan Blom: Jag satt alltid och stirrade på chattrutan i väntan på mer
[11:07:59 PM] Johan Blom: kunde inte få nog av dig
[11:08:03 PM] Johan Blom: kan inte *
[11:08:07 PM] Anna-Sarah: och jag försökte alltid låta cool och avslappnad och som att jag var den chillaste människan i världen fast jag var helt hysterisk
[11:08:29 PM] Anna-Sarah: och den kvällen jag skickade första smset till dig var det bara för att se vad du skulle svara
[11:08:56 PM] Johan Blom: jag va chockad efter det smset
[11:09:04 PM] Anna-Sarah: lite det som var meningen
[11:09:10 PM] Johan Blom: sen lekte jag sjukt cool bara
[11:09:22 PM] Anna-Sarah: jag var ute och "sprang"
[11:09:36 PM] Anna-Sarah: och bestämde mig för att lämna telefonen hemma för att inte svara så snabbt.
[11:09:53 PM] Anna-Sarah: det var tider det!
[11:10:21 PM] Johan Blom: jag satt hemma i soffan med pelle och kollade film. sönderstirrade telefonen var 5e sekund typ
[11:11:01 PM] Anna-Sarah: det var sjukt.
[11:11:17 PM] Anna-Sarah: när jag åkte från dublin tänkte jag "jaha. så blev den helgen" och att det inte skulle bli mer
[11:11:24 PM] Anna-Sarah: sen skickade jag det smset för att testa
[11:11:30 PM] Anna-Sarah: sen rann det ut i sanden
[11:11:40 PM] Anna-Sarah: sen POFF skriver du till mig på fb
[11:12:19 PM] Anna-Sarah: och varje gång bella pratade med dig fick jag ett stort leende på läpparna och jag kunde inte förklara varför. vi var inget, jag kände dig inte ens. men du fick mig att le bara genom att jag hörde ditt namn...
[11:12:35 PM] Anna-Sarah: bella retade sönder mig för det.
[11:13:54 PM] Johan Blom: jag älskar dig otroligt mycket. jag vet in te hur jag ska förklara
[11:14:03 PM] Anna-Sarah: du behöver inte förklara.
[11:14:08 PM] Anna-Sarah: det här var innan jag älskade dig
[11:14:14 PM] Anna-Sarah: när du bara var lite spännande
[11:14:26 PM] Anna-Sarah: på den tiden jag tyckte du var cool.
[11:14:30 PM] Anna-Sarah: så det var ett tag sen
K = Jag
U=Johan


koffeinkick är inget mot hur jag blev när jag pratade med dig.
jag brukade alltid börja städa för jag visste inte vart jag skulle ta vägen

Jag satt alltid och stirrade på chattrutan i väntan på mer
kunde inte få nog av dig
kan inte *

och jag försökte alltid låta cool och avslappnad och som att jag var den chillaste människan i världen fast jag var helt hysterisk
och den kvällen jag skickade första smset till dig var det bara för att se vad du skulle svara

jag va chockad efter det smset

lite det som var meningen

sen lekte jag sjukt cool bara

jag var ute och "sprang"
och bestämde mig för att lämna telefonen hemma för att inte svara så snabbt.

jag satt hemma i soffan med pelle och kollade film. sönderstirrade telefonen var 5e sekund typ
det var sjukt.
när jag åkte från dublin tänkte jag "jaha. så blev den helgen" och att det inte skulle bli mer
sen skickade jag det smset för att testa
sen rann det ut i sanden
sen POFF skriver du till mig på fb
och varje gång bella pratade med om fick jag ett stort leende på läpparna och jag kunde inte förklara varför. vi var inget, jag kände dig inte ens. men du fick mig att le bara genom att jag hörde ditt namn...
bella retade sönder mig för det.

jag älskar dig otroligt mycket. jag vet inte hur jag ska förklara

du behöver inte förklara.
det här var innan jag älskade dig
när du bara var lite spännande
på den tiden jag tyckte du var cool.
så det var ett tag sen

Ensam och halvpatetisk.

Allmänt Permalink0
Jag är ensam ikväll. Det är dom här dagarna jag avskyr med att vara i Cork. Jag har för mycket tid att tänka och känna och det slutar sällan bra. Bella, Johan och Christoffer är på maskerad med öppen bar ikväll. En fest jag skulle varit med på. Jag vet att det var mitt val att åka ner och att jag inte kan kräva sympati, men det är ändå surt. Jag önskar att jag var där. Det sliter i mig att när jag åkt därifrån är dom ute och festar och dricker när vi sällan gjorde det när jag bodde där. Jag tycker det är skitkul att dom har roligt, verkligen. Men här sitter jag i ett hus på landet och ingen hör av sig och säger att dom saknar mig.
Det är mycket nu inför flytten. Jag har egentligen inget att komma hem till. Malmö är ännu en ny början och det både roligt och spännande. Men det suger att jag inte har någon familj att komma hem till på samma sätt som Johan. Det jag hade har försvunnit och det som varit är förbi. Jag står lika själv nu som för två och ett halvt år sen. Kanske är det bäst så, men det hade varit skönt om någon förstod.
Ikväll hade jag velat vara i Dublin med mina älskade. Bli omhändertagen av bästa vänner och omhållen av min kärlek. Jag hoppas dom har en skitrolig kväll och imorgon kommer förhoppningsvis bli bättre än idag för mig. Men det är hårt när verkligheten kommer och slår en i ansiktet.
Till top