http://annasarahjosefina.blogg.se/

It's better to burn out than to fade away.

.....

Allmänt Permalink0
Det finns inte ord för den här kvällen... 
Att Fröken svår vågade fråga, att hon vågade få svar, att hon pratade med mig
 efteråt, att hon ville träffas. Jag förstår det inte. Och att hon vågade berätta.
 Det har inte riktigt sjunkit in än. Alla svinerier. Alla lögner. Senast imorse
kysste jag honom. Asså fan... Du är sjuk... Det är så mycket att smälta och
ta in. Sitter hos Bella nu. Skakar av trötthet. Jag minns inte när jag var
såhär trött sist. Trött på allt. Trött på allalögner. Trött på att vara så jävla
 grundlurad. Trött på att må såhär.
Men fröken svår, du har all min respekt och beundran.

Bella, utan dig skulle jag inte fixat idag. Att kunna bryta ihop på din axel och bara
ha dig där var underbart. Och du var å så stark på reseidag, det verkligen
inspirerade mig. Jag älskar dig. Jag överlever inte utan dig.

Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar,

känt om hjärtat sitter kvar.

Jag har litat på imorgon
som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor,

om jag gick i andra skor.

Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.

Jag har härjat krig i huset,
jag har härjat krig i mig,

mina ögonlock är tunga nu
snart drömmer jag om dig,
snart drömmer jag om dig.

Jag har aldrig stått vid fronten
eller försvarat det jag har.
Men i skärvorna och flagorna
ligger ändå allting kvar,
ligger allting ändå kvar

jag är ingen soldat,
har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.


I rispan från min vrede,
ska jag sätta jord och så,
i skuggan av din stolthet
ska jag resa mig och gå.


Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då.

jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig inte att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
ingen soldat,
jag tänker inte så.

Cigg och stjärnor

Allmänt Permalink0
Hur kan det vara så jobbigt att bara se och höra dig? Igår fick jag bita mig i läppen igen för att klara av det. Du verkade så låg. Det gör ont i mig! Sen ringde du för att jag skulle lyssna på en låt. Du lovade att inte säga något. Utan att tänka svarade jag "Hej" när det ringde, sen hördes det bara att du grät. Men du gjorde alla rätt igår. Och jag vill så gärna att allt bara ska bli bra men jag har magkänslan kvar.
Just här, just nu, saknar jag dig så jag håller på att bli tokig. Men jag fattar om du inte orkar.

Du stryker fingrarna lätt mot min kind
Och i ett ögonblick då allt står still

These miss you nights are the longest

Allmänt Permalink1

Idag har inte direkt varit mindre innehållsrik. Jag hade prov jag inte läst alla sidor till. Det kändes inte alltför bra.
Eftermiddagen blev utan Solskenspojken men med Bella och det räckte. Efter det var det kvinnohuset och det var riktigt riktigt jobbigt. Att se mamma sitta och berätta om hur det var med pappa i början var sjukt. Jag såg inte henne utan mig om 30 år. Inte nödvändigtvis så som jag har det nu men med någon annan. Det var liksom mitt ansikte, mina ögon, mitt brustna hjärta. Usch.. Det var sjukt.
Btw har jag varit FRUKTANSVÄRT duktig idag, gjort klart två inlämningsuppgifter! WOHO!! Go Asa, go Asa!

Det har hänt en till sjuk grej idag. Riktigt sjuk. Så sjuk så jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Det har äntligen hänt.
DET har äntligen hänt.
Det har ÄNTLIGEN hänt.
Det har äntligen HÄNT.
Och det är skitläskigt... Det känns hur underbart som helst och samtidigt vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill inte såra dig men jag vet inte om jag klarar en vända till. Jag vill med hela mitt hjärta men samtidigt gör det ont i kroppen när jag tänker på hur det har varit och om det skulle bli så igen. Det är så mycket osäkert.
Kommer allt bli bra eller kommer det kanske bli sämre när det bara är vi och ingen annan?
Vad händer när jag flyttar bort?
Vad händer när vi bråkar?
Kommer du vara mot mig som du varit mot henne?
Kommer du kunna lita på mig och jag på dig?
Kommer allt som varit ligga ivägen?
Kommer jag nånsin kunna slappna av helt hos dig mer än när jag vet att du inte ser, hör eller känner?
Kommer dom här orden alltid kännas så viktiga?

Jag önskar jag visste, för bådas skull. Ge mig tid nu bara..

Till top