http://annasarahjosefina.blogg.se/

It's better to burn out than to fade away.

Saknad

Allmänt Permalink0
Älskade pappa...

When a heart breaks it don't break even.

Allmänt Permalink1
Det är över två månader sen pappa dog. Det har varit hur mycket som helst att hantera och sist kommer sorgen. Om ett par veckor kommer jag antagligen släppa dödsboet och låta det gå i konkurs. Jag orkar liksom inte ta det nu.
Livet som jag trodde var över har börjat göra sig synligt igen. Igår var vi ute med Johans föräldrar och seglade och det var fantastiskt. Pappa hade älskat det. Idag var jag och Johan i Västrahamnen och hade piknick efter jobbet. Jag önskar att pappa hade sett hur det är här i Malmö på sommaren. Hur jag har det.
Förhoppningsvis hade han varit stolt över mig. När mamma kom i lördags sa jag till pappa att det är klart att det är lite märkligt att ha dom båda i samma rum nu när det inte har hänt på nio år men nu har han inget att säga till om längre. Det gick bra. Mamma tappade ett glas i golvet men jag tror att pappa hade skrattat också. Han är liksom med mig. När jag cyklar till jobbet, på kvällarna på balkongen. Vi har våra tankesamtal. Det är bara jag som pratar men jag hoppas att han lyssnar. Jag måste tro att han lyssnar.
Det slår mig ibland att jag fortfarande väntar på sms och mail från honom. Jag vill fortfarande kolla mailen varje kväll och morgon för att se om han skrivit något. Men jag har slutat göra det, det gör för ont att han aldrig hör av sig. Jag väntar på det där smset. "Kan vi inte bli sams?" Det där smset som skulle få mig att glömma allt han gjort. Det där som skulle göra att jag ringde, vi pratade och sen var det bra igen. Men det blir aldrig bra igen. Jag kan bara inte se det just nu... Det här är livet utan pappa. Fortsättningen. Det som hände sen. På nåt sätt ska jag klara det.
Jag tvingar mig själv att se det positiva. Det är roligt på jobbet. Johan är helt fantastisk och på nåt konstigt vänster lyckas jag behålla honom. Malmö kommer bli bra när vi väl börjar träffa mer folk. Men det som håller mig uppe just nu är träningen. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men träningen ger mig något att fokusera på. Det är då hela jag vill åt samma håll. Det är den kicken som får mig att tro att jag kan klara detta. Jag är inte vältränad eller har speciellt bra rutin på det än, men jag älskar det när jag gör det. Och efteråt.
Imorgon är det sjödagen på ÖPBK. Vi ska dit och vara där hela dagen. Jag och Johan och hans familj. Pappa kommer vara med mig och se till att jag inte får fläckar på mina vita shorts och han kommer sitta på en stol i skuggan och njuta av att vara åskådare. Det är så jag vill ha det och det är så det kommer vara. Han är med mig varje dag, min älskade pappa. ♥
Till top