Jag kastar stenar i mitt glashus Jag kastar pil i min kuvös Och så odlar jag min rädsla Ja, jag sår ständigt nya frön Och i mitt växthus är jag säker Där växer avund klar och grön Jag är livrädd för att leva Och jag är dödsrädd för att dö Men älskling, vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö
Jag är fortfarande på jobb nummer två. Jag har varit vaken hela natten och skrivit en del, betalat hyra och satt över pengar till pappa. Jag är trött men inte fallfärdig.
Hon jag jobbade med sov mellan kvart över tre och fem. Sen gick hon hem för hennes son grät. Så jag har i stort sett kört solo sen tre, men det har gått bra :)
... det är ett som är säkert. Anna kom i fredags. Efter tre sekunder bröt hon ihop. Mattias och hon har gjort slut. Att se henne sitta och gråta så hon inte kan prata var fruktansvärt. Mitt livs hjärta hade krossats. Det blev en och en halv flaska vin och ett kilo godis. I lördags följde hon med mig till Thomas för att slippa vara själv. Vi bakade bullar och hyrde film. Jag tror vi trivdes alla tre. Idag åkte hon hem och hämtade grejer. Hon ska gömma sig från världen hos mig ett par dagar. Hon är hjärtligt välkommen...
Idag hos Thomas kom hans son och dotter och barnbarnen. Det var en underbar dag och stora planer har gjort. När jag gick från jobbet idag var jag så glad att jag nästan började gråta. Kanske var det kaffet. Kanske Tompa. Kanske Robban. Men bra mådde jag iaf.
När jag kom hem scrappade jag lite, sen kom Anna igen. Nu är jag på jobbet. Jobbar natt... Jag kommer inte att orka...