http://annasarahjosefina.blogg.se/

It's better to burn out than to fade away.

Flodhäst

Allmänt Permalink0
Ikväll har vi varit på middag, det betyder att jag inte kunnat lägga upp fötterna. Såhär blir det då...

(null)

Jag inser att jag inte har så många före-bilder på mina fötter men dom brukade inte se ut som flodhästfötter med korvtår utan anklar. Men det är ändå värt det, tveklöst. För när den där lilla foten rör sig längs magen eller rumpan putar på högersidan blir det verkligt på något sätt. Och jag bara längtar. ❤️

Upplopp

Allmänt Permalink0
Jag slutade jobbet för två veckor sedan och tack gode gud för det! Det går inte snabbt här hemma och tröttheten har kommit som ett slag i ansiktet. Även om halsbrännan, dom sura uppstötningarna, foglossningen, bristningarna och förvärkarna är störiga så är det rätt gott att få den här tiden att vara hemma. Stressen har släppt och bortsett från 30-årskalas och en super-AW så är det ganska planlöst tills bebisen kommer. Så just nu njuter jag mest av livet. Det är inte som att jag är sysslolös iofs. Torsdag till söndag var vi i Linköping och hade en av dom bästa helgerna på länge med Bella. Igår var Peters föräldrar här en sväng. Idag ska jag rulta runt på Mobilia med Malin, imorgon är det förlossningskurs, på torsdag och fredag är det plugg och i helgen är det husprojekt. Men det är skönt att kunna ge det den extra tiden.

En annan sak. Vädret. Jag är helt supernöjd med att det är 25 grader varmt och sol nu när jag är hemma och kan vala omkring i bikini på baksidan. Men asså är det bara jag som mår dåligt av att syrenen blommar typ två veckor efter tussilagon? Dels är det jobbigt för man hinner inte njuta av allt och sen är det ett solklart tecken på att klimatet är fuckat. Det känns inte riktigt bra i själen. 


(null)

Fettbert

Allmänt Permalink0
Den mest ihärdiga känslan just nu är "fetto". Jag har gått upp jättemånga kilon, jag vet det eftersom jag har en våg och ställer mig på den med jämna mellanrum. Jag tycker inte alls om det jag ser i spegeln och min kropp känns inte som min. Eftersom jag är stor från början och alltid varit medveten om hur jag ser ut är det helt superjobbigt att skjuta iväg såhär. Jag vet att det inte bara är fett, mina fötter är helt vansinnigt svullna och jag samlar på mig vatten. Jag vet också att alla är olika och att det bara är att bestämma sig för att lägga manken till och gå ner allt igen efteråt. Men som det är nu vill jag typ inte träffa folk för jag känner mig så stor och ful. När vi ska träffa folk vi inte träffat på ett tag vill jag förvarna om min storlek först. När jag träffar någon ny vill jag förklara att jag inte ser ut såhär egentligen. Det är helt otroligt att det kan påverka så, att jag aktivt drar mig från att träffa folk för att jag ser ut såhär.

Och ett par funderingar. Sen när blev det ok att fråga en gravid kvinna vad hon väger? Eller kommentera på utseendet överhuvudtaget? På någon? Jag blir sur på sånt. Precis som att mina känslor inte är riktigt lika betydelsefulla eftersom jag är gravid (=hormonell=psyko=behöver inte tas på allvar). 

Jag visste tidigt att jag skulle gå upp mycket, jag har inte ätit sämre än tidigare men däremot har jag problem med motion eftersom jag får ont och att gå in på ett badhus är uteslutet. Så det får vara såhär. Om två månader är hon förhoppningsvis här och sen kan jag börja förvandla tillbaka mig. Men jag tycker det är riktigt jobbigt som det är nu. Och jag vill fortfarande bli full, röka och hoppa runt.

(null)

Så det är svinläskigt men jag tänker att det är stärkande för mig själv. Den feta sanningen om min kropp atm. Allt från armar till fotrygg. 

Till top