Inget liv utan död..
Idag var det begravning för en man jag knappt kände. Vi borde ha haft en relation, vi borde ha haft minnen och det borde ha varit mer självklart. Livet var, är och blir inte alltid som man tänkt sig. Han påminde på många plan om min egen pappa och det
gjorde dagen extra tung. Senaste sex veckorna har jag tillbringat många stunder med att tänka och känna med hans familj och framförallt hans son. Jag är glad att vi delade avskedet av honom.
Döden är en påminnelse om hur jävligt livet kan vara. Det är orättvist och svårt. Men det är också en påminnelse om allt som finns kvar, allt det fina och lyckliga som vi har turen att vara med om varje dag. Relationerna som gör livet lite bättre
och allt vi har möjlighet att göra. Sånna här dagar uppskattar man livet lite mer.