http://annasarahjosefina.blogg.se/

It's better to burn out than to fade away.

Träning och frustration

Allmänt • Permalink • 0

Tid och tålamod. Absolut. Säger jag och tränar lite för intensivt för mitt satans knä som krånglat sen jag var liten. Igår på löpningen var det som att springa in i en vägg. Jag var så trött i benen efter dom tidigare dagarnas träning att det liksom inte gick, typ alls. Eftersom det inte är psyket det är fel på drev jag på så mycket det gick och varvade jogging med promenad. Jag har ju dessutom jobbat i helgen och är inne i en 8-dagars period. Så idag hade jag ont i knät redan på jobbet. Jag pratade med en sjukgymnast som tyckte att jag skulle söka vård eftersom hon trodde att det var en inflammation och skadade och svaga senor i knät efter vurpan när jag var liten. Det var ju klart att jag skulle göra det tänkte jag. Jag skulle bara köra ett eventpass i Lund med Emma först och sen köpte jag ju en racercykel idag som såklart måste testas så fort det går. 


Vi körde eventpasset som var riktigt roligt. Eftersom det som sagt inte är psyket det är fel på körde jag på så hårt jag kunde utan att egentligen känna efter i knät. Och fy jävla fan vad dumt det var. Jag började gråta när jag kom hem, det gör liksom ont ända upp i magen och jag har inga värktabletter som hjälper. Men framförallt grät jag för att jag var arg. Det har äntligen lossnat med träningen och jag tycker det är roligt. Jag har kommit in i ett bra flow i hur ofta och vad jag tränar och jag märker hur mycket bättre jag känner mig. Det är riktigt ledsamt att inse att kroppen inte håller med huvudet och att jag antagligen får lägga om tärningen en del. Jag vet inte hur jag ska kunna sova ikväll än mindre genomföra morgondagen utan att bli vansinnig. Hoppet går till värktabletter. Det är som tandvärk fast i knät. Och ingen ställning känns bra. Kul.


Och det dummaste av allt är att jag fortfarande hoppas kunna cykla en runda imorgon kväll. Men det säger jag inte till Peter, han suckar så hopplöst då.

Till top