How do you measure a year?
Så har det gått ännu ett år. Jag vet inte om jag är redo för resten av mitt liv utan honom men jag har ju inte så mycket val. Jag luktar på hans parfym och bryter ihop då och då, men jag är mer lycklig än ledsen i mitt liv nu för tiden. Jag hade önskat att jag hade fått sätta mig ner och berätta om Tanzania, om Johan, om Emelie, om syrran och om hur fantastiskt duktig jag är. Jag hade så otroligt gärna velat höra hans reaktion när han fått reda på att jag och Emelie lyckats kamma hem ett stipendie sitter på ett flygplan till Afrika såhär dags om fem dagar. Jag har cravings efter hans stolthet. Men jag vet och jag överlever trots det lilla svarta hålet i hjärtat.
On the day when
the weight deadens
on your shoulders
and you stumble,
may the clay dance
to balance you.