Tack för ditt leende
Igår fick jag besked som jag inte ville ha. Syrran skickade ett sms och ville att jag skulle ringa. Jag gjorde det. Hon berättade om pappa. Fan fan fan!! Jag ska kastrera alla som köper till honom. Jag ska låsa in honom i ett slott på en öde ö och jag ska jävlar i mig få honom att gå igen. På onsdag ska jag hem. Då ska jag börja kriga mot allt och alla. Alla som köper ut, alla på kommunen, alla på rehab, pappa och sist men svårast, mig själv och Ann-Ewa. Och jag ska lyckas. Blod svett och tårar. Jag ska kämpa och jag ska vinna. En sista gång. Annars går han under.
Jobbet är härligt. Härliga månniskor och härliga boende. En farbror sa häromdagen "Tack för ditt leende". Det kan inte bli bättre. Men nu börjar jag.