Vänner och snö
I helgen har Mattias varit här. Vi bråkar som syskon och jag har ett blåmärke lika stort som månen på min arm men det är helt supernice att träffa honom igen.
Igår kom första snön. Det blir alltid känslosamt när det snöar men jag klarade det helt ok i år, antagligen just för att Mattias är här. Jag hoppas det fortsätter i den här riktningen. Den senaste veckan har jag verkligen kunnat skratta utan att det känns falskt. Jag är kanske på väg tillbaka trots allt.