Signed sealed delivered, I'm yours!
Sen gick jag och Anna och fikade. Det var längesen vi hade sånt prat. Vi pratade om kärlek (tro det eller ej grabbar, ni är inte dom enda som gör det just nu).
Hur ska man definiera det? Hur vet man vad kärlek är och när man är riktigt kär? Är det när man trvis och har kul ihop, när man inte kan sluta tänka på personen och sakna honom/henne, när alla runt omkring ser att man hela tiden är två (som det var med Anna och Jotta), är det när det gör ont i kroppen att vara isär, eller är det helt enkelt när man kan se en framtid med personen? Det är så jävla svårt!
Vi trodde att vi båda kommer gifta oss med någon som vi kommer ha trevligt och funka ihop med, men att blixtarna och dundret inte kommer att finnas där. Sen kom vi fram till att vi är liksom så trygga, långa, kurviga och så, så det är lätt för en kille att vilja ha oss bara för det. Men hallå, femininitet???? Vi hatar nu officiellt alla små korta söta tjejer med små fötter.. Det är det värsta som finns. Framförallt om dom är trevliga!! *ryser av obehag*
Sen igårkväll blev det en tur till Lidköping. Väldans trevligt som Daniel skulle säga. Kul att träffa nytt folk.
Det jag stör mig på så in i helvete kan jag inte ta upp här. Och det suger!! Jag får ta och dra med mig Bella ner på rese efter skolan och ringa till Anna när jag är på bussen till Mariestad helt enkelt.. Usch... Fast det är inte bara dåligt med detta, men det är så svårt och veta om det positiva egentligen är så positivt... Jag skulle bara vilja sätta mig ner och fråga men då blir det massa press och shit och det vill ingen av oss.
Hade du sagt dom rätta orden hade jag varit din nu
men det är jag ändå och du vet det...