Ett och ett halvt år
I början av juni fick jag reda på att jag fick fast tjänst som klinisk lärare på KUA i Malmö, drömmigt nice. Det hann inte firas för dagen efter ringde Peters mamma och berättade att hon hade metastaser på flera ställen i kroppen. Det kändes som att världen
rasade.
I september började jag plugga igen med målet att ta min specialistexamen som fick sättas på paus när jag var mammaledig med Julie. Det innebar bland annat praktik på hospice och uppsatsskrivning med en kvinna från Linköping jag inte träffade förrän
efter att uppsatsen var godkänd.
I oktober gifte sig ett par vänner och våra bordsgrannar var så trevliga att vi blev vänner och åkte till Kolmården i somras.
I december trodde jag att jag blivit magsjuk av att äta kokosyoghurt men det visade sig att jag var gravid. Jag spenderade de kommande två månaderna med att spy.
Våren plägades av starka kontraster mellan liv och död när jag blev större i takt med att Peters mamma tynade bort mer och mer. Det var en konstig känsla att komma tillbaka till hospice som anhörig där jag hade haft praktik ett halvår tidigare.
Den första juni i år dog Peters mamma hemma i huset i Hörby efter eget önskemål. Dagen efter tog jag min examen. Åter igen kunde inget firas, allt kändes bara blött och matt och tungt.
Den 22 augusti kom "lilla" Nora till världen och ett nytt kapitel i familjen Hellmalm/Arvidsson inleddes. I torsdags sänktes Seijas urna ner i graven på Bromma kyrkogård med den närmaste familjen närvarande.