Aldrig har jag älskat som jag älskar henne. Aldrig har jag känt så mycket eller haft ett starkare band. Aldrig har kasten mellan frustration, magskratt och trötthet känts så magiska. Aldrig har jag velat bli så bra som för henne. Jag är helt handlöst
superkär i det här lilla barnet som äger världen bara genom att finnas. Jag har åldrats och blivit yngre samtidigt. Hon tvingar mig att inte agera på känslor och impulser som jag annars inte hade haft kraft att stå emot. Och hon väcker så mycket styrka jag
inte trodde att jag hade i mig längre. Jag är så otroligt tacksam att jag är just hennes mamma.
