Åsikter
"Se till att ta vara på mammaledigheten, man får bara en chans."
Under graviditeten - "Hej fetto!"
Nu: "Håll inte på att banta nu, passa på att bara njuta."
"Det är viktigt med rutiner."
"Det är på hennes villkor nu."
"Det är bra med könsneutrala kläder."
"Har du sett dom nya klänningarna från Newbie?"
"Det är viktigt att lämna bort barnet och vänja det vid andra än er."
"Hon behöver närhet från er nu för att bli trygga barn sen."
"Du ska ju gå ner vikten igen sen."
"Tänk på vad det gör med barnet om du bantar under hennes uppväxt."
"Vad gör du hela dagarna?"
"Har ni inte den här asspecifika grejen som är användbar i typ tre veckor?"
"Barn behöver inte så mycket saker."
"Man ska inte dricka när man ammar."
"Ett litet glas kan du väl ta iaf?"
"Köp begagnat, det är bättre för miljön."
"All gammal plast innehåller en massa gifter."
Detta är bara lite av vad jag har fått höra under graviditeten och som mamma. Jag har aldrig trott på mig själv så mycket som nu men jag har heller aldrig varit så känslig för kritik. Helt plötsligt har alla rätt att ha en massa åsikter, goda råd, lägga av ett skämt som svider eller bara ge en sned blick som dömer. Lägg av! Jag är en jättebra mamma som älskar mitt barn mer än vad jag trodde var möjligt. Jag kommer omöjligt kunna göra allting rätt, skydda henne från allt eller vara en perfekt människa. Det funkar inte så i livet. Mitt mål är att lära henne skratta, prata, busa, älska och vara trygg i sig själv. Självklart kommer jag att göra fel och misstag. Självklart kommer hon hata mig när hon är 15 och självklart kommer vi att driva varandra till vansinne. Men jag gör så gott jag kan. Trots att jag bantar, klär henne i rosa, har kvällsrutiner typ varannan kväll och slösar mammatid med att plugga så är hon en otroligt älskad unge och jag tror verkligen att hon kommer att känna det. Världen, och inte minst tjejer, behöver verkligen vara snällare mot varandra.