Upp och ner
Så igår, efter att jag repat bilen, gjorde jag det enda rimliga. Jag gick ner i källaren, panikgrät och vägrade gå upp tills det var läggdags. I stunden kändes det som att den urjävliga känslan aldrig skulle försvinna.
Idag är det bättre. Jag har varit på stan med Malin och varit barnvakt åt Lykke. Man får ganska mycket konstiga blickar när man är höggravid och går omkring med en 6 månader gammal bebis i liggvagn. Men det var riktigt gött att hänga på stan och prata
skit. Och imorgon ska jag träffa Ebba och gå på Ikea på eftermiddagen, det ska också bli riktigt nice.
I övrigt är jag gräsänka ikväll och jag är oroligt trött på att vara gravid. Jag längtar efter barnet, en utjämning av humöret, rörligheten och att få tillbaka min kropp. Idag går jag in i vecka 36 och för min del räcker det. Du är välkommen nu lilla
barn❤️.
