Hus och höst
Ibland är det ganska jobbigt att ha det här huset. Det är alltid något som är sönder, hundra saker vi borde fixa, tusen saker vi vill fixa och ett stort svart hål i plånboken. Nu kommer dessutom jävlaskitfanshösten och jag vill bara gå och lägga mig i sängen och äta snabbmat och choklad. Då är det bra att vi ibland kan påminna oss om hur långt vi faktiskt har kommit. Att vi bara ha bott här i lite mer än ett år och att vi har hela livet på oss att bli bra på det här med att vara husägare.
Nu när Peters föräldrar kom hem sa hans mamma att vi måste komma ihåg att vi har heltidsjobb och ett socialt liv också, vi får inte glömma att ge oss cred för det. Så heja oss, för att även när det ultrasuger gör vi vårt bästa. Som idag, när jag velat gå och lägga mig hela dagen ändå klipper gräset efter jobbet trots att det är blött (eftersom det varit uppehåll typ en kvart i oktober). Och Peter ställer sig direkt och målar källartaket efter jobbet. Heja oss.
