Vardagsångest
Semestern är officiellt över. Imorgon börjar vardagen. Även om jag är ledig imorgon börjar vardagsångesten komma tillbaka, jag inser att jag måste ändra på mig själv för att hålla i längden.
Jag har haft en helt fantastisk semester. Berlin, besök av båda systrarna, mamma och låtsaspappa, bästa vänner, målning av takfötter och fönster, trädgårdshäng, bad, sol och kvalitetstid med min sambo. Det hade inte kunnat bli en bättre semester. Jag har också insett hur dåligt jag mått under våren och början av sommaren. Hösten får inte bli likadan, jag måste hålla en vettig nivå i livet för att inte helt gå under av stress.
Så därför vill jag passa på att ge lite extra kärlek till mannen i mitt liv. Han som stöttar mig när jag är trött, säger ifrån när jag blir för dryg och älskar mig varje dag. Han som får mig att skratta och skaka på huvudet samtidigt som jag tänker "Vilken idiot! Tänk att han är min.". Han som bromsar mig när jag börjar springa för fort i livet och pushar mig när jag stannar för länge. Tack!
