I could drown if I stay here
I helgen har jag varit hos mamma. Jag valde medvetet att inte åka till Mariestad eftersom jag inte tror att jag hade fixat det. Det är alltid delade känslor att vara hemma. Dom enda som är kvar i min ålder är föredetta pojkvänner. Mina vänner har spritt ut sig och det har jag också. Samtidigt som jag är 24-åriga Sarah från Malmö blir jag 15-åriga Asa från Ryd igen när jag är hos mamma. Det glappet är ganska stort och jag känner mig vilsen i mellanrummet. Just nu står jag dessutom inför en stor förändring i mitt vuxna jag och hon som ligger under sin storasyster i snön på fotografierna hos mamma känns som att hon inte funnits. Och när jag är hemma tänker jag på hur jag föreställde mig livet som 24-åring när jag var 15, det var inte såhär det skulle vara. Jag skulle ha varit lättare i sinnet, skrattat mer, festat mer, rest mer och dessutom haft barn på gång. När hjärtat och hjärnan bråkar försöker jag tvinga hjärnan att vinna, funkar sådär. Och så ibland får jag en påminnelse. En stöt i kroppen och rosiga kinder som påminner mig om att aldrig nöja mig. Jag är för ung och för gammal samtidigt. Härligt.
