Lights will guide you home
Sista dagarna har varit svåra. Jag känner av skadan mer än jag trodde att jag skulle göra och det blir en ond spiral med oro, beslutsångest och framförallt trötthet. Johan är fantastisk som vanligt och det känns som han förstår när jag förklarar. Ikväll var jag helt slut när jag gick från jobbet och jag kände mest för att gå och lägga mig. Så kom vändningen som ett brev på posten.
När privatlivet måste stanna för att jag ska orka jobba känner jag mig ganska värdelös. Förra sommaren hade jag inga problem att fixa tillvaron galant och nu när jag fått allt precis som jag velat har jag inte energi att skratta ihop med min sambo. Ikväll har vi suttit och tittat på Vh1 och skrattat till kassa musikvideor. Energin är fortfarande noll men jag har fått ett par levande timmar med Johan och det känns som att jag kunnat andas ikväll. Imorgon blir jag kanske ledsen igen, men det kan vänta.
