Det har varit ett par sjukt intensiva och helt fantastiska veckor. Spontanitet, parkbänk, härliga människor och en konstant sömnbrist. Idag började jag jobba på riktigt igen och det ska bli skönt att hitta rutiner i mitt eget liv. Ikväll har jag läst ut Tillsammans är man mindre ensam, jag blev kär. Jag insåg hur otroligt mycket möjligheter jag har. Jag kan göra precis vad jag vill. Se vad jag vill. Flytta till vilken plats i världen jag vill. Världen är min att erövra. Och det bästa av allt är att jag vill vara precis där jag är. I mitt älskade Malmö. I min soffa med utsikten mot himlen som gör att det känns som att jag är i New York, en stad jag aldrig ens varit i. Jag trivs till och med med att gå ut och sätta mig på bänken i parken mittemot operan för att röka eftersom jag är rädd att grannarna ska tycka illa om mig om jag röker på den gemensamma balkongen för ofta. Jag trivs med pulsen. Att sitta bakom ratten till mitt eget liv. Det är såhär livet borde vara. Mitt.
