Mot gummi, glas och metall betyder ett mirakel inget alls.
I söndags åkte vi till Skaraborg för första gången på två år. Jag hade lite blandade känslor inför resan och visste inte riktigt hur det skulle gå, sist jag var här var när pappa hade sin första begravning. I söndags var vi i skogen med mamma och S-A, på kvällen rensade jag i lådor på vinden. Igår åkte vi till Mariestad och fikade med Nettan vid Torsöbron. På kvällen träffade vi Sebastian och Ida på Pims och idag åker vi till Eksjö.
Jag trodde det skulle bli knepigt att träffa Nettan. Hon har träffat en ny man som hon träffat i ett år, även om jag vet att pappa alltid finns med henne så vill jag ju ändå att hon ska hitta någon att leva lycklig resten av livet med och det är ju ganska kört med pappa. Det var hur avspänt som helst och hon satt och skrattade åt pappa som hon gjorde när han satt mitt emot.
Att träffa Sebastian och Ida var också spännande. Sebastian har varit runt halva Europa, pluggar just nu i London, har sommarjobbat i Sthlm och ska plugga ett år som utbytesstudent i Paris. När vi lärde känna varandra var han liksom felplacerad och lite obekväm i allt. Han passade inte in och det kändes som att Lidköping var alldeles för litet. Idag tycker han det är skönt att komma hem till mor och han har liksom landat i sig själv. Han fick mig också att inse att det är okej att inte vara hemma på hemmplan, det är rätt så skönt.
Ida har pluggat till sjukgymnast i Västerås och bor nu med sin kille i samma lägenhetshus som jag och pappa hade första lägenheten i efter att mamma och pappa separerade. Hon verkar ha släppt stressen och perfektionismen som hon hade på gymnasiet och är numer väldigt chill. Ida har alltid kunnat prata med folk, även dom som jag inte vågat prata med och jag beundrar henne för det. Hon berättade att hon är hemmakär men klarar inte av att bo hemma så hon trivs med att vara sambo med sin kille nu. Det var skönt att se!
När jag rensade på vinden stötte jag på gamla saker jag glömt bort. Till exempel hade jag sparat en mot-lista till varför jag skulle fortsätta träffa en kille jag var äckligt fast vid i ett antal år. Det är Bella som skrivit den och jag skulle gissa att för-listan bestod av en punkt som sa "du är kär" typ. Summeringen av besöket i Skaraborg är att jag är nöjd med mitt liv hemma, att åka hit är som att göra en tidsresa och jag är extremt glad över att jag lärt känna så underbara människor när jag var yngre. Gymnasieåren var definitivt en tid med mycket kaos, men jävlar vad jag är tacksam.