Apr. 24, 2013
Jag, som blivande sjuksköterska, är lite trött på alla klagomål på sjukvården. Det finns absolut brister både i organisationen och bland personalen. Det är ett högt tempo och patienter behandlas på löpande band och så fort som möjligt, det stressar både patienten och personalen.
Men bara för att man arbetar med människor är man inte ofelbar. Läkare ställer fel diagnoser, sjuksköterskor fattar fel beslut, undersköterskor ger inte alltid korrekt omvårdnad och sjukgymnaster överbelastar kroppsdelar ibland. Självklart behöver vården förbättras, oavsett hur bra eller dålig den är ska man alltid sträva efter att bli bättre. Vissa borde aldrig börjat arbeta inom vården men det finns inget personlighetstest man tar när man söker in till utbildningarna, det handlar om kunskap. Klagomålen är dom som syns, det är aldrig någon som lägger upp "Shit vilket bra bemötande jag fick idag på sjukhuset", man hör bara det negativa.
Jag har varit i kontakt med sjukvården både som personal, patient och anhörig. Vissa möten har varit skräp och vissa har varit fantastiska. Min pojkvän fick en kronisk neurologisk diagnos för två år sedan men läkaren som ställde diagnosen var en ängel och det blev så bra det kunde bli. Det är sånna historier man borde få höra lika ofta som skräckhistorierna, för oftast gör man faktiskt rätt.
Så, om man nu är så otroligt missnöjd med sjukvården - fixa dig själv. Gör egna mediciner, röntga dig själv och gör jobbet som sjukvården gör. Om man dessutom flyttar till Schweiz behöver man inte ens betala skatten till vården! Problemet löst! Eller så kan man chilla med attityden. Punkt.