Det finns så mycket måsten att va bra på det man kan, och mitt i alltihop så ska man vara sann.
Det är som ett knytnävsslag i magen varje gång hon dyker upp. Min äganderätt har aldrig funnits men nu är den på minus. Om jag kunde skulle jag åka hem och få dig att inse att jag vill vara din. Jag vet att jag inte har någon rätt att tycka just nu, och det gör jag inte heller. Men det hindrar inte att jag känner. Jag vet att jag har varit den värsta kärleken man kan få, men jag har inte vetat hur man ändrar på mönster och vanor som sitter så djupt. Det finns tusen ursäkter men ingen är nog. Och just nu känns det som att det inte skulle spela någon roll ändå. Du säger att vi är framtiden, och det förstår jag. Det är mitt fel att det inte är vi redan, jag valde att åka i maj, jag valde att åka i september och jag valde att svika dig gång på gång. Och du finns ändå kvar, så jag kan inte klaga. Men förstår du inte att jag vill ha kakan och äta upp den? Jag vill leva här och nu och skita i alla andra men jag vill inte bli sårad.
Om jag kunde skulle jag åka hem imorgon. Bli sambo och torka pensionärer i rumpan för att få ihop till hyra. Men nu kan jag inte det. Jag vet att du inte förstår, men jag har mitt ansvar här just nu och jag måste göra det klart. Jag vill åka hem och sparka ut henne ur din lägenhet och bevisa för dig att det inte finns något bättre än vi två tillsammans, men istället sitter jag här på Irland och är arg.
Heartbreak Warfare
Drop his name, push it in and twist the knife again
Watch my face as I pretend to feel no pain