I've never been this close
På lördag är det 9 månader sedan jag och Johan träffades. Helt sjukt. Å ena sidan är det jättelängesen men å andra sidan känns det som att vi varit tillsammans sen vi föddes. Veckorna här hemma utan jobb och utan att jag känner någon har gjort att vi umgåtts med varandra hela tiden, på gott och ont. Jag trodde nog att det skulle bli jobbigare än det har varit. Idag har jag varit på jobbet i fem och en halv timma och saknar honom trotts att det alltid annars är vi. Men det är bara nyttigt.
Igår hade vi ett moment. Han kissade medans jag var i badrummet. Jag har fortfarande inte fisit i hans närhet, men det hinns med. De senaste nätterna har jag haft svårt att sova medan han har somnat så fort han lagt sig. Igår låg jag och tittade på honom när han sov. 2 meter lång, 100kg tung, sovandes på magen som ett barn. Det pirrar fortfarande i magen när jag ser honom ibland och jag tycker fortfarande att han är den finaste i världen.
♥